Sagan om Tandborsten!

Det var en gång en flicka, som hette Elin, som hade en tandborste. När flickan skulle åka och hälsa på sin vän Simone tog hon självklart med sig sin vän Tandborsten. Men på något sätt, antagligen på grund utav en tillfällig släng av sinnerförvirring, så lämnade hon kvar Tandborsten hos Simone. Dumt.

När Elin kom hem och insåg sitt misstag bestämde hon sig för att köpa en ny tandborste i affären, för ett liv utan tandborste, vad är det egentligen för ett liv?

Trots att regnet öste ner och hon egentligen bara ville ligga framför tv:n och titta på en högst spännande tv-serie om hjältar med superkrafter så tog hon på sig sina fruktansvärt bekväma, men inte alls för regn avsedda, UGGs och hoppade in i bilen.

Hon körde, med en bestämd UGGsbeklädd fot på gaspedalen, till Wahlgreen's. Hon gick med bestämda steg till tandborsthyllan och valde med omsorg ut en tandborste. Hon köpte även lite andra viktiga saker, som bodymist och choklad.
När hon väl kom fram till kassan möttes hon av en lång kö med kvinnor i medelåldern. Alla med famnarna fyllda av diverse nödvändigheter som man kan behöva köpa en söndagkväll vid halv sjutiden. Längst fram stod en kvinna med en son i nio-tio års ålder. Han hade hittat en leksak utan pris, och därför hade denna kö bildats.

Tillsist öppnades kassa två, och priset på leksaken uppdagades till fjorton dollar och var självklart för dyr, resonerade den blivande leksakslöse pojkens mor. När Elin efter denna långa väntan tillsist fick dra sitt bankkort, trycka sin kod och acceptera en summa på tjugo dollar för sina inköp och greppa den av kassörskan packade plastpåsen kände hon en fantastisk känsla av lättnad. Äntligen.

Elin sprang genom regnet, hoppade in i bilen och körde hem på en röd sekund. In genom dörren, av med skorna, packa upp plastpåsen. Men då! Upptäckten - det fanns ingen tandborste i påsen. Elin stönade högt av besvikelse, uppgivenhet och allmänt en känsla av att världen helt uppenbart var emot henne. På med UGGsen igen, ut till bilen. Kolla under sätet, kolla på uppfarten. Nej, ingen tandborste.

Vad hade hon nu för val än att greppa tag om sitt kvitto, där beviset fanns för en betalad tandborste, och återigen svinga sig in i sin mörkblå ford explorer och köra tillbaka genom regnet till den plats där hennes tandborste uppenbarligen måste ligga övergiven på en disk. Bortglömd. Onedpackad. Ensam. Mol allena.

Tillbaka in på parkeringen, som nästan är tom, hamnar av en slump i samma parkeringsruta som tidigare. Öppnar dörren och håller nästan på att trampa på - tandborsten!! Elin greppar lyckligt tandborsten och håller upp den mot himlen i en snabb segergest. Kanske viskar hon även tyst för sig själv, ja kanske hon till och med bara mimar orden: "Yes!". En kille, med snaggat huvud och baggy jeans som precis klivit ut ur en vit bil med ett för Elin oidentifierbart märke, tittar minst sagt konfunderat på hur Elin glatt hoppar tillbaka in i sin gigantiska bil och snabbt som attan kör ut från parkeringen och tillbaka till hemmets trygga vrå. Med tandborsten i säkert förvar. Slutet gott, allting gott!