21

Berätta om någon du älskar.

The tale of the three brothers

Olle

Min storebror Olle är mer än ett men mindre än två år äldre än mig. Han har alltid gått i klassen över mig och alltid varit den coola storebrorsan.

När vi var små brukade Olle bestämma vad vi skulle göra. T ex så kunde han bestämma att jag skulle lära mig att åka skateboard och plötsligt var jag i skatehallen och försökte droppa ner för världens minsta kant medan Olle hängde med sina mycket äldre kompisar vid den stora rampen.

En annan gång tyckte min storebror att det var töntigt att jag var bollrädd. Således ställde han mig framför en dörr och kastade en basketboll hårt mot mig som jag skulle fånga. Till slut var jag inte lika rädd längre.

Min bror har alltid hållit på med musik. Han har spelat gitarr och haft olika band. Först var det ett hiphopband och sen en massa olika hårdrocksband. Jag vet inte hur många gånger han har tvingat in mig i köket eller på sitt rum med orden: "Du MÅSTE lyssna på det här!" och sen sitter man där och lyssnar på exempel efter exempel och Olle förklarar var de bästa och mest geniala bitarna är. 

Nu jobbar min storebror som musiker och dagisfröken i Stockholm. Han har ungefär tusen projekt pågång samtidigt: skriver filmmusik, är kapellmästare på en cirkus (fast den är slut nu), är bakgrundsband  åt en hiphoppare, spelar i ett pop-band och mycket mer. 

Snart kommer han hit till Linköping och jag slår vad om att han har massor med musik på gång som jag bara MÅSTE lyssna på. 

Petter

Min lillebror Petter är ca 3 år yngre än mig. När vi var små var jag hans största idol och han gjorde ungefär vad som helst för att få leka med mig. Jag vet inte hur många gånger han kom och knackade på min dörr och sa: "Få jag vara med?" och jag blev så förjordat irriterad och skrek: "NEJ jag/vill vill leka själv/själva!!!" och han sa med liten stämma "Jag kan bara sitta helt tyst och titta på" (mitt hjärta smälter nu när jag tänker på det) och jag då knuffade ut honom, smällde igen dörren och vägrade öppna. 

Men ibland, när jag var snällare, så lekte vi skola. Jag var fröken och han elev. På det viset lärde jag honom både att räkna, skriva och läsa innan han ens börjat skolan. Kanske var det således tackvare mig som han alltid varit en mönsterelev och tog studenten med de högsta betygen på hela sitt gymnasium, genom historien! 

Intressen som jag och Petter alltid delat är intresset för att spela spel, både bordsspel och dataspel. Vi har spenderat många timmar framför datorn tillsammans. 

Nu har Petter utbildat sig inom det militära och jobbar för närvarande som högvakt på slottet. I går kom han hem, iförd sin uniform och såg så stilig ut så. 

Dweetblog-KläppenLabababa from Dweetblog on Vimeo.

Jon
Min lillebror Jon är min lilla lilla lillebror som är jätteliten tycker jag fast egentligen är han ganska stor nu och går på gymnasiet. Max brukar bli ganska irriterad på hur mycket Jon har både mig och mamma lindade runt sitt lillfinger. Men det är ju bara för att han fortfarande är vår lilla gullegubbe och sånt försvinner ju inte så lätt.

När Jon var liten var han så väldigt söt. Han hade alldeles runda kinder och han var under en lång period helt inne på att han var en ninja. Han gick runt i jujutsu-kläder och hans favoritmat var kött och ris och soja. Han var i övrigt helt superkinkig med maten och åt yoghurt istället för alla måltider.
När vi var små var Jons absoluta favoritgrej att ha filmkväll med mig. Han älskade amerikanska barnkomedier (typ Beethoven-hunden, Ensam Hemma-filmerna osv) och kunde se alla filmer minst två gånger på raken. I själva verket älskar han fortfarande att ha filmkväll, fast med andra filmer nuförtiden. Nu handlar mycket också om att man ska åka till Statoil och "köpa något".

Jon är en mycket framstående freeski-åkare med sponsorer och hela faderullan. (Ni kan se honom i videon ovan). Han går på skidgymnasiet i Malung, har börjat snusa och har väldigt stora tröjor/jackor.
Just nu ligger han på soffan och väntar på att pappa ska fixa lunch till honom. Aw, lillgubben.

the end