19

Berätta om en vän som bor långt bort.



Jag och Emma träffades när vi var i femårsåldern, när jag flyttade till Malung. Vi gick på samma barntimmar i kyrkan, i mini-kören och så spelade vi fiol tillsammans i den lilla fiolgruppen "Musiktrollen" som min pappa höll i.

Sedan så gick vi i samma skola i alla våra skolår. På lågstadiet gick jag i Örnen och Emma i Höken, men vi sjöng ju fortfarande i kören och gick på musikskolan tillsammans.
På mellanstadiet gick vi i samma klass, på en skola i Östra Utsjö, som låg i skogen i utkanten av Malung. Hela den skolan var som i sin egen värld. När de på högstadierna inne i byn upptäckte smink, cigaretter och smyg-hångel så lekte vi blindbock, hade skolbänkar och gjorde rävringar i snön. Jag och Emma var bästisar i stundom, men inte alltid. Som det var på den tiden.

På högstadiet gick vi också i olika klasser, men vi hängde ihop på fiolen, kören och då även dansen. Vi var dem som hittade på danser till olika evenemang i kyrkan och skolan. Dessutom hade vi en liten låtskrivarduo som hette Elin&Emma och vi skrev bara låtar som började på W.

Hur som haver så bestämde vi oss båda två att söka estetiska programmet i Falun, och båda kom in. Vi dök upp i skolan båda med långt blont hår och båda hade sång som huvudinstrument och fiol som bi-instrument. Dessutom bodde vi i samma lägenhet i tre år. Under de tre åren utvecklade vi oss åt olika håll, men var fortfarande ett riktigt radarpar. ;)

 

Nu har denna vackra mö blivit en fullfjädrad folkmusikfantast och går på musikhögskolan i Göterborg (STOLT Elin). Eftersom hon bor så pass långt bort så är det inte så lätt att hänga så mycket som man skulle vilja. Men vi fortsätter att smida planer och jag tror inte att denna fantastiskt begåvade damen någonsin ska få försvinna ur mitt liv, om jag kan förhindra det. Puss på dig, Emschlabem!