I morse när jag snoozade min mobils ihärdiga bongotrums-signal ytterligare en gång deklarerade jag en dyster dikt, som jag kom på helt på "liggande fot", så att säga. Jag minns inte exakt hur det gick, men det var något i den här stilen:
När ödets trummor återigen slår
ska jag resa mig ur sömnens vrår
och ta mig upp ur sängens avgrundsdjup
och fram till sängkantens höga stup
och störta mig mot en säker död
och omfamna morgonsolens glöd
Ödesmättat, inte sant? Riktigt så farligt var det verkligen inte att gå upp.. men det var rätt intressant diktat av en snooze-drucken Elin. //E
.jpg)
5 kommentarer:
Sjukt bra dikt! Jag tycker det känns nästan så hemskt att gå upp och min kille är nog beredd att säga att det är ännu värre. Du måste vara grym på att rimma om du kan deklarera sånt där i snoozetillstånd.
Hägglambertzmaterial!
Imponerande! Skriv ner den någonstans och publicera det på din blogg. Pronto!
Åh, du har lyckats formulera också min morgonångest! Vilken dramatik. Och bränner man sig eller värmer morgonsolen bara, det undrar jag.
Du har verkligen fångat morgonångesten!
Skicka en kommentar