Har nu grävt ner mig ytterligare i min fascination för Brontë-systrarna och har precis läst ut denna lilla översättning av en fransk biografi över familjens tragiska och magiska öde.
Den är utgiven 1927 och jag hittade den med hjälp av en förtjusande bibliotikarie på Bollnäs Bibliotek. Den fanns nämligen på magasinet.
Nu ska jag sätta tänderna i en brevbiografi om sagda systrar. Tänk ändå vad folk skrev brev förr i tiden. Vackra långa brev som man sedan kunde publicera. Jag har svårt att tänka mig att någon kommer vilja publicera mina facebook-konversationer eller e-mails. Om jag blir känd författare kommer de kanske göra bok av min blogg? Det vore väl nått. (Not). Men om de gör det, och de tar med det här stycket, så blir det väldigt mycket meta. //E
1 kommentar:
Förstår du nu varför jag alltid börjar med stor bokstav, slutar med ett skiljetecken och däremellan försöker använda så flådigt vokabulär som möjligt och aldrig särskriver?
Och nu - applåder!
Skicka en kommentar