(klicka)
Jag har alltid haft ett stort ensamhetsbehov och ett behov av gömställen. När jag var liten var det mest i garderober, gärna i en garderob bakom en madrass och en masssa kläder typ. Där stängde jag in mig med något gosedjur, en bok, en ficklampa och min låtsaskompis Suzi som bara förstod Babbliska.
(klicka)
I skolan gömde jag och min barndomsbästis Kakan oss ofta inne i täta buskage, bakom träd eller under den stora trädroten som kallades Köket. Där lekte vi systrar som var jagade och var tvungna att slåss mot träd som var Tengil-soldater.
Vi brukade också sitta inne i en liten skrubb som kallades "Lisas kontor" och forska om djur. Vi ringde ofta till Kolmården och frågade djurfrågor.
Jag och Emma byggde kojor och lekte zigenare med massa kjolar och klingande armband. En koja är verkligen ett ultimat gömställe.
(klicka)
På högstadiet hittade vi en gömd vrå under en trappa där ingen kunde se en från något håll. Perfekt ställe att få prata ostört med sina kompisar. Jag brukade också gömma mig bakom bokhyllorna på biblioteket och läsa i en fåtölj.
Jag tycker fortfarande om att gömma mig. På det sättet att man är inne på ett rum med en stängd dörr eller bara sitter gömd från andras vy på en sten i skogen eller bakom en jacka på tåget. //E
2 kommentarer:
Åh vad fint! :)
<3
Skicka en kommentar