Givmild och naiv

Idag när jag klev av tunnelbanan på Fridhemsplan så träffade jag en kille som frågade om jag kunde låna ut pengar till honom. Han sa att han blivit bestulen på sin plånbok och att han gått runt och försökt låna pengar av folk i flera timmar men att ingen ville lyssna. Han sa att han kom från Västerås och bara behövde pengar så han kunde resa hem.
Jag kände såklart misstänksamheten. Antagligen försöker den här killen blåsa mig. Men kanske är han också helt ärlig. Jag vet inte. MEN jag kände ändå att jag tänkte hjälpa killen. Så jag gav honom 240 spänn. Som han skulle "betala tillbaka så snart han kom hem". Vad ska man göra liksom? Han tog mitt telefonnummer och skulle ringa mig så att jag kunde få tillbaka mina pengar.
OM han är en lurendrejare och skurk som lurar godtrogna människor på pengar genom lögner och falska löften. Ja, då är han en mycket ondskefull människa och antagligen ganska desperat. Han kommer nog hamna i trubbel förr eller senare och "få det han förtjänar".
OM han talade sanning, och ringer mig någon dag framöver, och vill betala tillbaka. Ja men då är det 1-0 till mänskligheten.
OM det nu är så att jag var givmild och naiv så är jag iallafall hellre det en gång förmycket än snål och misstänksam.
OM han inte betalar tillbaka (och i misstänksamhetens namn får vi väl ändå anta att jag aldrig kommer höra från honom igen) så kommer jag ju såklart kanske inte vara lika naiv och givmild nästa gång. Det är tråkigt. Faktiskt. //E