Igårkväll gick jag och lade mig vid ett kanske. Hade satt klockan på åtta, för jag har brunchdate planerad med Isabel. Först så vaknade jag och kände mig pigg och tänkte: "Tjoohoo, nu går jag upp." Tittade på klockan och insåg att den inte ens var fem. "Nähänä..." tänkte jag då och somnade om.
Sedan vaknade jag igen, då var klockan sju, och tänkte: "Nuuu är det väl ändå dags att gå upp." Men nää.. Det var det ju inte.
Tillsist när klockan var åtta så läste jag bok en liten stund. Kände mig inte alls trött och fruktansvärt rastlös. Tänkte: "Jag borde gå en promenad... men det är ju min lediga dag.. fast jag klagar ju alltid på att jag inte har tid att gå promenader. Jag borde passa på. Förresten har jag ju inget bättre för mig". SÅ jag gav mig ut på en prommis. Det var najs faktiskt.
Men summan av kardemumman, ANNARS så vill jag ALLTID sova... hur länge som helst nästan. Och nu när jag hade chansen så ville jag bara gå upp. Har jag gått och blivit sådär hurtigt morgonpigg igen? Vad är det för fel på mig? //E
2 kommentarer:
Åh, jag hade en kort period av morgonpigghet. Tyvärr så gick den perioden över ganska snabbt.
O, tänk om man kunde bli morgonpigg igen, vilken fröjd! Minns inte när jag var pigg sist när jag gick upp :/
Skicka en kommentar