Jónsi

Det här fotot liksom det andra har jag helt sonika snott från någon genom google-sök.
Igår gick jag då helt själv på Jónsis konsert på Terminal 5 i New York. Att gå på konsert själv var fett värt faktiskt och inte speciellt jobbigt alls. Som publik är man ju liksom en stor klump så det spelar ingen roll om man är där med kompisar eller inte.
Jónsi och bandet var sjukt duktiga och tighta. De hade otroligt snygg scenshow med projekterade animationer med djur, eld, snö, eldflugor, fjärilar och allt möjligt. Vilket bidrog till den magiska känslan!
Jónsis höga, typiska, falsettoner sitter verkligen som en smäck. Klockrena och helt overkligt vackra. Sådär så det ryser i hela kroppen.
Låtarna gjorde sig till och med bättre live än på skiva! Det blev liksom mer! MER! Det var en näst intill religiös upplevelse måste jag säga.

När bandet lämnade scenen första gången och sedan kom ut igen, med Jónsi iklädd denna enorma fjärderkrona, och så körde de igång min favoritlåt Animal Arithmetic då nådde konserten sin absoluta höjdpunkt i mina ögon. Jag kom på mig själv att stå med ett leende på läpparna väldigt ofta. Åh. Det var verkligen enormt fint. //E